usala

Satt som vanligt och funderade lite igår...

Frihet är en sån sak som man inte vet att man har förrns man har förlorat den. Om man förlorar sin frihet under en period så blir livet aldrig detsamma igen, det blir mycket bättre! Man är fri på riktigt när man får tillbaka sin frihet, ungefär som känslan man fick när man tog körkort fast konstant. Lyckligtvis är det inte många som alls förstår vad jag pratar om, inte i vårat lilla land i alla fall.

Inse att du är fri, och gör precis vad du vill!

Kall, okänslig och instängd.
Varm, empatisk och öppen.

Vad stämmer bäst in på mig?
Vad stämmer bäst in på dig?

Jag tycker att man ska vara helt på det klara med vad man säger innan man säger det.

En varm, empatisk och öppen människa med taktfullhet och god självinsikt.
En varm, empatisk och öppen människa utan takt och ingen självinsikt.
En kall, okänslig och instängd människa med taktfullhet och god självinsikt.
En kall, okänslig och instängd människa utan takt och ingen självinsikt.

Att vara varm, empatisk och öppen behöver inte betyda att du gör dina nära mer gott än någon som är kall, okänslig och instängd om du inte vet hur du ska hantera dig själv. För att kunna hjälpa andra måste du känna dig själv har någon sagt för länge sedan, och det stämmer helt och riktigt i min bok.

Hitta dig själv! Tyvärr så finns man oftast gömd i svårigheter och vill inte komma fram...

När jag fyllde 21 tyckte jag första gången i livet att jag började bli gammal, det var inte längre så spännande att fylla år och man visste att nu skulle det bara gå utför samt att man inte får fler belöningar vid födelsedagar längre. Alltså i form av tillträde till krogen eller systembolag, allt det var ju redan klart vid 20. Ett år senare tyckte jag att jädrar i gatan vad omogen jag var för ett år sedan, jag var ju bara barnet då men NU! Nu är jag riktigt gammal tänkte jag och levde ett år till och historien upprepar sig år efter år ever since. Jag tror att man nog aldrig blir riktigt vuxen, man blir bara gammal.

Något jag tyckt varit intressant som min mamma sagt till mig under det senaste året var detta:
" Jag träffade person x och person z idag! De är så trevliga så! :) "
" Jaa jag hörde det av dem, de ringde båda två faktiskt..."
" Men vad unga de känns om man jämför med dig... Umgås ni fortfarande?"

Det var något jag blev väldigt förvånad över att höra från min mamma. I kompisgänget har jag alltid varit den som varit grabbig och jobbigt omogen på något vis även om det har ändrats lite de senaste åren.

När jag grubblade lite på hur det kunde bli så att jag helt plötsligt upplevs som en mer mogen person än vissa av mina vänner kom jag fram till att det har att göra med vilka mål man har för stunden. När man är 15år handlar livet om att försöka få tag på folköl, åka moppe och skaffa en tjej. När man är 18år handlar livet om att få tag i starköl, skaffa sig vänner och en tjej. När man är 21år handlar livet om att hitta sig själv, ofta genom alldeles för mycket utgång och fest och olika partners. När man är 24 år handlar livet om att göra karriär. Man är trygg nog i sin sociala situation för att kunna lägga ner den energi man la på menlöst socialt umgänge på att försöka göra sin framtid rikare och roligare.

Summa sumarum: När du är trygg nog att kunna lägga ner all din energi på att jobba, samt att tycka det är kul, då har du kommit en lång väg i dina föräldrars ögon om du är född ungefär samma år som jag vill säga. Det gäller ju förståss att dina föräldrar har samma syn som mina har på att arbeta... Och nej, jag menar inte att man ska jobba 24/7, och jag menar inte att man ska sluta umgås med vänner, men man ska välja ut guldkornen och lägga ned tid på dem istället för någon random som man knappt känner.

Eller har jag helt fel nu? :|